Mina tankar en natt som denna

Klockan är över halv ett och jag har fortfarande inte somnat. Stressen av att jag måste somna kommer närmre. Känslan i kroppen är obeskrivligt obehaglig. Det är en rädsla som börjar i magen och letar sig ända upp i halsen och svaljet. Ett ljud hörs och hela jag rycker till. Tittar mig omkring. Återgår till skärmen. Lampan är tänd i rummet och tv:n är på, ändå denna förbannade rädsla som vägrar lämna mig. Funderar på att gå in till mamma men det är inte lätt när jag inte ens vill ha mina fötter utanför täcket. Droppande som låter som fotsteg utanför fönstret gör mig inte lugnare alls. Försöker tänka på annat och bara vara men ännu ett ljud hörs och kroppen är direkt på helspänn igen. Känner mig löjlig som är över 18 år men ändå nu helt livrädd och drömmer mardrömmar. Kisseblåsan gör sig ännu en gång påmind om att jag behöver gå på toa, men jag vågar inte lämna min säng, än mindre lämna mitt rum. Vet inte vart jag ska göra av mig själv. Rädslan byggs på mer och mer för varje minut som går. Nu blir de knäppande ljuden tätare och tätare, jag blir räddare och räddare. Kanske borde ta mig i kragen och gå på toa, men bara tanken skrämmer mig och det får mig att känna mig ännu löjligare..