I'll take you home if you don't leave me at the frontdoor

Nu sitter jag här i sängen och väntar på att Bea ska svänga förbi här och hämta mig till träningen. Vet inte hur knät pallar träning men det lär jag ju märka ganska så väldigt snabbt. Jobbig dag i skolan med ett prov och att jag höll i gympalektionen, när jag dessutom hade migrämanfall. Menmen så kan det också vara

Vet inte, jag saknar en person otroligt mycket. Var jättejobbigt att att lämna av dig i Göteborg i söndags, kunde knappt kolla tillbaka på dig. Kände hur tårarna sprängde under ögonlocken men ja, min spärr satte in så jag kunde ju inte gråta för jag vart ju bland folk. Gick runt och letade desperat efter en plats där det inte var så mycket folk, inte det lättaste i stan. Gick bakom operan där det var lite lugnare och då kom det en eller två tårar. Mötte upp Soph som genast fick mig på lite bättre humör, tur att hon finns!

Men som sagt saknar dig jättemycket, men bara en ochen halv vecka kvar nu! <3 nu plinga mobilen igen!

bye!