Det är solsken där jag går, hon sprder solsken överallt

Idag åkte sötfjanten (och jag får kalla dig det) hem, inte kul alls inte. Mysmys helg, som har spenderats både i stan och hemma.
Och snart är studenten, den närmar sig med otroligt blandade känslor. Vill inte fortsätta gå i skolan, men kommer ju ändå sakna det lite på nått vis. När studenten är över vill jag mer än gärna att det ska bli onsdag! Underbart!


Och idag blev äntligen det omöjliga möjligt för oss, lovely!

You're my special little lady, the one that makes me crazy

Igår var det bal, jäkligt roligt, men fan vad trött jag är idag! Men väldigt kul att ha upplevt en sån sak. Förut var jag iväg en sväng och träffade Sizzi och två till, men sedan tillbaka till sängen för att vila ännu mer. Rösten är hes, men vad gör det!
Imorrn kommer min fina hit och stannar till måndag. Känns som om det var flera veckor sedan jag träffade henne senast så nu är jag väldigt glad att hon stannar lite längre! Och på fredag nästa vecka tar jag studenten, heeeeeelt otroligt! Och på onsdagen efter det åker jag till Norrköping på obestämd framtid, nej men nån månad eller så i alla fall. Vissa skulle nog kalla det att jag flyr alla problem, men just nu behöver jag nog det skulle jag tro.

It's hard.

Jag vet precis vad det är jag borde göra när jag mår såhär, så varför gör jag inte det? När ångesten bara sköljer över mig, varför tar jag inte bara upp telefonen och ringer dig som du så många gånger har sagt att jag ska göra?

Jag är en mes. Nej jag är värre än en mes! En feg liten...jag vet inte vad. Fuck!

Önskar du var här nu och kunde hjälpa mig bort från alla problem som finns i huvudet och överallt!

Your trying to be cool. You look like a fool to me.

Ångest, ångest, ångest. Ja, men varför inte blanda i panik i det också? Så har man fått en liten inblick i hur Karin mår nu. Skit rent ut sagt! Kvällarna nu är hemska och alltid fyllda med tårar, hur jag än gör för att hålla dom borta så letar de sig alltid nerför mina kinder och lämnar blöta spår efter sig. Skrika hjälper inte, gråta hjälper inte, slå huvudet i väggen hjälper inte, slå sönder knytnäven i gaderoben hjälper inte, ångesten letar sig ändå fram! Börjar bli jävligt van vid att gråta nu, ibland börjar jag till och med gråta för att jag inte orkar gråta mer. Allt detta går ut över maten, äter knappt nått längre, gått ner i vikt en hel del. Försöker dölja det i pösiga kläder, men det hjälper inte alltid. Igår var det ända jag åt några köttbullar och jag kände inte ens att jag var hungrig. Samma idag...

Aja, skitsamma!

We don't have the power but we never say never

Jag borde knappt få vistas bland folk när jag är i det tillstånd som jag befinner mig i nu. Humöret är okej ena stunden och helt plötsligt är det i botten. Jävligt jobbigt. Detta går även ut över folk som inte förtjänar att jag är konstig och tyken mot dom. Jag får väldigt dåligt samvete för det. Min familj och Mare har fått ta den värsta skiten och jag är väldigt ledsen för det. Idag i skolan höll jag på att slänga ur mig nått för att en tjej råkade gå aningen för långsamt framför mig, hon hade ju egentligen inte gjort nått fel. Detta beror delvis på att min dåliga vecka i månaden är här och delvis på annat. En aning för mycket grejer och draman i rullning skulle jag tro. Behöver nog komma bort ett tag och det är precis vad jag ska med. När jag åker upp till Mares student kommer jag stanna där ett tag, oavsett om jag får jobbet där uppe eller inte. Och om jag inte får nått jobb här nere heller då vill säga. Men jag tror jag kan behöva vila upp mig någonstans och där uppe är alldeles perfekt för man blir alltid lika lugnt och glad av stämningen och allt där uppe!

Imorrn är jag ledig, eller jag tar mig ledigt. Då ska jag plugga vare tänkt och eventuellt träffa Bea en snabbis så hon får sin present. Nu blir det nog en film!

Idag vart mamma och jag i stan och köpte klart allt till balen och studenten. Skönt att få det avklarat. Fixade även present till Bea som blir ett år äldre! Sedan mötte vi upp pappa och Sofia och käkade på grekisk resturang eftersom mamma fyller år imorrn. Efter det vidare hem och på mammas önskemål mysa till det med film och massa gott. Imorrn är det släktkalas här hemma och jag måste plugga med!
På torsdag åker syster och jag upp till Stockholm i 4 dagar ska bli mysigt och roligt med allt vi ska hitta på. Hoppas att det får tiden att gå lite fortare också fram till fredagen där på då jag åker till älsklingen min. Hon är som vanligt mycketmycket saknad och jag kan säga att jag skulle behöva henne här nu!

Nu borde väl jag sova antar jag för det blir upp tidigt imorn och väcka mamma, får se om jag kan somna om en stund efter det! Godnatt!

I'll do anything for you

Ja, då var det tisdagskväll. Inget speciellt med en tisdagskväll va? Nej verkligen inte. Jag vet inte om jag är sjuk eller frisk. Jag har ont i halsen som jag haft i två veckor typ nu. Borde kolla om jag kan få bort det med nån medicin typ.. Jag har även nånting konstigt, jag mår illa och känner mig svimfärdig i stort sätt hela tiden. Först trodde jag att jag var magsjuk men nu börjar jag tro att det sitter i huvudet, tror det är massa stress och press. Press på att jag måste prestera, måste prestera bra. Vet fan inte hur länge jag orkar med det där. De sista dagarna har jag även fått ett tryck över bröstet, vilket fa-an är jobbigt! Höll på att börja gråta i skolan igår med, bara för att jag inte vet hur jag ska klara mig. Vet inte vem som äns vill läsa det här, men måste få ut det nånstans.

Jag vet inte vad jag ska göra efter gymnasiet, har sökt massa jobb och högskola här nere i Göteborg. Har ju även sökt jobb i Norrköping och det hade ju vart underbart att få. Spenderat sommaren tillsammans med min underbara flickvän och komma ner och hälsa på i Göteborg lite då och då. Slippa draman i Göteborg med för den delen och samtidigt fått lite arbetserfarenhet. Skulle ju sakna folk här nere men ja..jag får se hur det blir.
Kan ju säga att just nu saknar jag min flicka nått så oerhört. Tre veckor är fan en jävla pina. Jag vill få dom att gå snabbt! Vill ta första bästa buss upp och bara krama och pussa på henne. Jag gråter, ja det gör jag faktiskt kan jag erkänna, för saknaden är så enorm! Finns inga ord som kan förklara hur stor saknaden är. Tror man måste uppleva den känslan för att kunna förstå den. När jag inte träffar henne fysiskt så är jag inte hel. Det är som ett stort hål i bröstet som bara fylls igen när jag är med henne.

Jag vet att jag inte är bra på att uttrycka mig i ord och skrift, men just nu behöver jag bara få ut det lite.

18 dagar kvar - håll ut!

You give me strength
You give me hope
You give me someone to love, someone to hold
When I'm in your arms, I need you to know
I've never been, never been
This close